Och alldeles strax åker jag in till söder (wollmar yxkullsgatan, mariatorget) för den här terminens allra första pluggkaffe. Vi ska prata om fosterdiagnostik och existentialism och satslösningar. Känner främst gråt/skrik/kräkreflexer inför detta, men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka om att ta pendeltåget in till min favoritstan, känna stadspulsen, se andra människor, efter en veckas inlåsthet i huset pga sjukdom. Nu kör vi igång det här.
Puss